Familjen

Värme sveper lätt i sin famn. Fuktig lättja tar över efter lunchen. Vattnet har fått färg av klippt gräs. Moln rider långsamt genom himlen, stannar vid solen för ett ögonblick. Solen suddas bort men skiner strax igen.

På förmiddag stannade vi vid en liten fiskeributik i hamnen och köpte stora färska havskräftor. Vägen slingrades vidare förbi små prydliga sommarbostäder, till slut befriades den och kom fram till havet. Havets lukter strömmade genom mina  näsborrar, fyllde upp min andetag, smälte in i alla mina kroppens celler. Munnen fylldes med  saltsmaken. Vit linneduk landade på en klippa. Vattenflaska, bröd, kräftor, citronklyftor, smör och röd vattenmelon spelade huvudrollen på den. Anna  med vild hunger tuggade knaprigt bröd, hennes små fingrar dykte in i skålen med kräftor. Kristin fridsfull somnade bredvid mig med en bit av röd melon i sina härliga små händer. Den klämdes isär och kletig saft droppar på filten - borde jag torka den? Ash men då hon vaknar….

Eftermiddags lugnet. Jonas oavbrutet stirrar på 2 segelbåtar. De flaxar som två fåglar i hans pupiller. Mina fingrar slingrar sig över hans  pannan, vill tämja olydig hår och borsta bort oroliga tankar. Tycker om hans leende.

Anna är  upptagen med snäckor. Högen av troféer växer - de ska alla hem. Ja var vi ska placera dem? I badrummet? Ska titta på dom o tanke ska förflyttas tillbaks hit till havets brus som förvandlas till ett snäckskal.

Neringa Stjernman